App - Deppilog
Barndomen på 90talet lärde mig att världen var sjuk
uppfostrad av clerksinspirerad slackerkultur
är jag sysslolös så super jag
det är ett flyktförsök från du och jag
från dramadrottningen, bara kompisen,
stalkertjockisen, barbiedockan sen
förr i tiden det är så min verklighet ser ut
när vi glorifierar mitt bekräftelsemissbruk
för jag är en sån som aldrig lär mig
som litar blint på turen hoppas att den bär mig
mot livsrikedomen, stapplande steg som vandrar längsmed
den hårda vägen, våga vägra riskfria zoner
för man kan inte fly från allt
såren svider fast man tar dom med en nypa salt
och ibland tror jag jag kan kännas vid
fantomsmärtorna i min empati
allt man gjort som tanken får mig att vämjas vid
men vi lever bara ett enda liv så cest la vie
vi bara rycker på axlarna
försöker odla det som ryckts från rabatterna
försöker ersätta djupa känslor med dom flyktiga kontakterna
inget "tänk om" bara hemgång, tystnaden och pakterna
jag sväljer ner det fast det bränns
har känt mig nere, allt som hänt
har fått mig tänka mera på en gammal vän
återfall,åkte fast i MPDG-abstinens igen
för jag ville plocka min ramonas blomblad
men fick nog av att aldrig få motta ett klokt svar
intalade mig länge nog
att "älskar inte" var ett enda ord
tills jag fick kännedom om motsatsen lätt att vara efterklok
kom aldrig över dig så jag brände bron som hämndaktion
för man behöver inte komma över nåt som inte finns
behöver inte komma över ingenting.
"Jag var också rap när jag var fjorton år man."
|