Maxen.
Dikt!
Timmarna blir färre och du räknar varje minut,
allt som finns kvar är askan från gårdagens rus.
Du spenderade alldeles för lång tid på att lösa problem som inte fanns,
tankar om nåt större och en andra chans.
En stor sorg fläckar varje steg på vägen du går,
ett bittert slut och avsaknad av förlåt.
Ångest och hat för allt som du gav,
när världen tittade på när du grävde din grav.
Och du kan inte sluta se henne överallt,
hon som hindrade världen från att bli kall.
Du gick för långt och brände bron där du stod,
alla löften om bättring blev bara tomma ord.
Du vickar på stolen där du står,
det var sista gången världen sa ifrån,
snaran sattes på..
och du föll från den tron du höll på så hårt.
Vad kan förbättras?
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|