En klocka som aldrig ringde.
Dikt!
En klocka som aldrig ringde,
ett samtal som aldrig kom.
En timme som rann iväg,
en natt som blev för lång.
Hela världen raseras och du är rädd,
men lugn, för jag är också rädd.. men om du faller,
bär jag dig på mina axlar hela vägen hem.
Men någonstans på vägen tog orken slut.
En ångest växer sig större, du hittar inte ut.
Det gör ont att se dig lida, det gör ont att se dig gå,
det gör ont inom mig när jag ser hur du mår.
Men snälla låt mig rädda dig, hjälp mig förstå
så ska jag skjuta ner helvetet som följer dig på moln.
En klocka som aldrig ringde, ett samtal som aldrig kom.
Men sist jag såg dig, såg du ut att må bra,
ny kärlek, värme och lugna hjärtslag.
Du har hittat hem igen.
Och jag ångrar alla val jag gjorde,
sakerna jag sa fast jag inte borde.
Och nu ser jag dig på tunnelbanan igen,
värmen fyller upp mig.. men jag får inte följa med dig hem.
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|