Nova - livet som drömlös
sitter nu på tuben här med samma gamla tankar
gammal nog att leva väl men fortsätter att planka
inget jag har valt såklart men hjärtat bara bankar
funderingar om framtiden med ångest tung som dankar
tåget bromsar sakta in stationen finns i minnet
baggyjeans och kallt som fan men envisas med linnet
flera år har gått men man har stannat kvar i sinnet
vita fåret färgats svart med bläcket fast på skinnet
vandrar samma väg igen med lurarna som dunkar ken
ser den gamla skolan där jag becknade för längesen
tittar upp för kullen där jag träffade min bästa vän
en vän som alltid ställde upp men drogs iväg av tjänstemän
100 meter kvar att gå, jag ser vår gamla blå renault
undrar hur det kommer gå, är säker på, dom missförstår
tankar susar fort förbi om allting som jag kunde få
men vardagen är annorlunda, högt upp på en skuldnivå
sitter vid mitt fönster i det rummet där jag växte upp
på samma plats där vi som små då bildade vår första grupp
basen dunka genom väggen så morsan rusa in med krupp
men ingen väg är alltid rak man måste ta sig över gupp
inser nu att tiden den går farligt snabbt förbi
har inte pluggat inte jobbat bara slösat bort mitt liv
är glad för folk som lyckas men det gör mig ändå depressiv
nu sitter man här hemma för man valde bort sitt driv
en del av allt, men har hela livet bara trott att alla ska lösa sig att jag inte riktigt
behövt jobba eller plugga. Och till slut kommer det ifatt en....