Macki-vers
Tjenare, är 14 och har hållit på med rap i 2 månader seriöst. Först började jag vid 10 års åldern på skojl. Är ny på forumet och tänkte dela med en vers jag skrev idag.
All kritik är välkommen.
Min omkrets är hemsökt av en oklar plåga, nämligen som Digerdöden. Alla faller av pesten, men i min situation, så elimineras de inte, utan de försvinner ur min syn.
Sitter förstenad med de vännerna som är kvar, misären har gjort så jag har tappat sinnet, så jag halsar utan tvekan whiskeyn.
En två tre vänner har flugit bort, nu har jag två kvar och den ena blir skummare för minut som tickar. Någon som föraktar mig, måste ha gett de bakfoten, herre vad står på min meny?
Blodspiller? Nej det är inte mina gamla vänners sätt, eller i dessa tider vem vet, jag har ju redan fått hot.
Än så länge har ingen konfererat mig, men jag vet sanningen, så kommer strida som en eldsvuren patriot, ingen chans att jag begraver yxan.
Inte meningen att försöka låta perfekt, för gud vet att jag har syndat. Men man växer, som den dagen man lärde sig att dra upp byxan.
Dagarna tinar bort, plötsligt har jag en vän kvar. Herre allt drama drabbar mitt psyke, kan inte sova, hör när de viskar hemlighetsfullt, planerar de en komplott?
Stirrar ut genom persiennerna, jag har hämnat i fällan, alla deras misstankar riktas mot mig, kommer de i fart, och begår ett person brott?
Eller kommer de utföra ett mentalt bojkott? Herre du har lämnat mig som ett frågetecken.
Men jag är inte svaghjärtad, håller alltid min tro, men varför ska jag falla offer för knäcken?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|