Lämna dikt
Du.
Det var rätt längesen nu, sen vi bröt kontakten menar jag,
och jag ångrar alla idiotiska saker jag sa, för jag menar dem inte.
Och om de dåliga brickorna vi står faller samman - vill jag att du springer.
Det finns inget kvar av det jag fögäves försökte rädda,
mina sista chanser var brända redan innan slutet.
Men du finns kvar, hör av dig någon dag, för jag är kvar.
Och visst är det märkligt hur ett år kan gå så långsamt fort?
Vänner försvinner, banden brinner upp,
eller det kanske är jag som vandrar bort?
Jag brukar leka med saxar, mitt sätt att vara rebell,
brukar klippa mig i fingrarna ibland, lite sår här och där.
Även om allt är som det ska är ingenting som förr,
jag stannar kvar, men känns som allting är kört.
Och ärr från ledsna dar håller på att läka totalt
men känslan av att dra kniven över handleden är en vanesak.
Vill glömma allt,
siktar högt, men förlorar allt.
Det sägs att hoppet lämnar en sist, så nu hoppar jag.
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|