Fegon - Ångest
Snälla låt mig andas !
hjärtat slår.. nästan så det stannar
Kan du släppa, eller lätta
greppet om mina axlar
Jag kan nästan inte tänka på nåt annat
Varför kan du inte hända någon annan?
Du är det värsta som finns, du dödar en sakta
Du gör livet grått och drömmarna svarta
Varje sommar är höst varje vår är vinter
och varje önskan om något blir tårar på kinden
Man frågar om hjälp, man behöver droger mot dig
men du kan inte såras utan att man plågar sig själv
Allting faller och du lever på att se en dö
Ens största uppgivenhet är ditt levebröd
Man försöker ändra sitt sätt, ändra sig själv
och det känns nästan direkt som det bästa som hänt
Man börjar bädda sin säng, man tillochmed tänder i taket
man öppnar sina ögon och äntligen känner sig vaken
Dagen blir längre och natten tycks kortas ner
tillvaron nästan springer fram och man lockas med.
Man träffar vänner igen, hälsar till folk man känner igen
ser sig själv i spegeln och ser något...
...man inte känner igen
Plötsligt går man där och känner att man inte orkar le
och man känner igen allt det där man redan brottats med
Man försöker se sig själv, men spegeln har krossats
Allt är mörkt igen och man vet att man bara levde på låtsas
Ridån går ner... man har tappat sin sista chans att andas ut
Allting blir inget... och inget... tar aldrig slut
Man minns att man verkligen försökte, man kämpade så tappert
men det är lönlöst när ens inre demon har en djävul på axeln