App & Messias - Tänd ett ljus
Tänd ett ljus, och låt det slockna
Låt aldrig någon få hoppas
Det är mörkt nu
Blir aldrig ljusare igen
Jag ser snöslasket ligga grått på taken
Grannen tvärsöver gatan är också vaken
Jag känner honom inte väl alls men vi hälsar
Ibland klagar vi på vädret eller hälsan
Han har en julstjärna tänd i fönstret
En enda ensam ljuspunkt i decembermörkret
men inga visa män söker honom
Istället kommer han hittas död imorgon
Förgångna julars ande håller oss båda vakna
men han har fått nog nu och ordnat snaran
Jag ser siluetten när han kliver upp på pallen
och hur repet sträcks, mobilen lugnt i handen
Är det verkligen mitt ansvar att ingripa?
Det är ju ändå hans eget val, skulle ni ringa?
Och i väntan på ett tecken uppifrån ovan
inser jag inte att jag testas av nutidens vålnad
Tänd ett ljus, och låt det slockna
Låt aldrig någon få hoppas
Det är mörkt nu
Blir aldrig ljusare igen
En lyktstolpes sken reflekteras i snön
mitt på ljusa dan fastän det redan är mörkt
överallt, tar över allt som existerade förr
växer mer varje gång man bränner ner vad man drömt
för vem kan leva en lögn under vardagsbestyr
bakom lager av yta, en försvarsattityd
finns inget kvar från att fly sen hatet släckte tron
men varthän klämmer skon när dagens prestation
när jagets depression där slag från hjärtat nog
är bara en enda stor kärnvapenexplosion
juletid för mig är inte lyckliga barnaminnen
juletid för mig är flickor med svavelstickor
och det lilla tag de brinner blir bara mindre
tills den sista falnat ut i glöd, kvar är vintern
med känslan av bilen som du aldrig hann se
av ett cancerbesked, när allt faller ner
känslan av tusen meter utan fallskärm
att frysa ihjäl mot fasaden av ett varmt hem
det är känslan när jag inte vet om jag lever
reflektionen som jag ser gör att jag vill krossa spegeln
och låta skärverna söka handleder, dras över halsvener
jag kan inte döva samvetet men jag kan söva mitt nervcentra
jag är dödsdömd, jag har det inne i blodcirkulationen
som giftinjektioner, en sinnesstämning
mörkare än skuggan över den liggande stolen
än kläderna på släkt och vänner när dom sänkte kistan i jorden
mamma sa att jag skulle bli en stjääärna
jag antar att hon trots allt hade rätt i saken
hoppas att hon uppskatta det vulgääära
i humorn när dom hitta mig där hängd i taket
brevid adventsljusstaken som jag välte ut
följ refrängen du med nu och...
Tänd ett ljus, och låt det slockna
Låt aldrig någon få hoppas
Det är mörkt nu
Blir aldrig ljusare igen
"Jag var också rap när jag var fjorton år man."
|