love is fucked
Vet inte riktigt hur jag ska ska skriva eller någonting, allting snurrar runt i mitt huvud och ingenting känns rätt. Du har nog haft rätt hela tiden, jag har bara varit för blind och för rädd för att inse sanningen. Att jag älskar dig det gör jag, men du älskar inte mig så som jag älskar dig och du kommer aldrig att kunna ändra på dig, det vet jag nu. Jag förstår inte vad jag gör fel, jag gör precis vad som helst för dig men du verkar inte se eller förstå de, De enda jag ville vara var att få umgås med dig och visa världen att du var min men nu är de för sent. Jag sårar bara mig själv för jag vet att jag aldrig kommer få något tillbaks av det jag gör och gjort för dig. Alla gånger jag gråtit och du bara stått där och aldrig brytt dig. Sena nätter när vi bråkat och du bett mig sticka, jag har alltid försökt få de att funka, att få mig själv till att tro att det ska vara du och jag men nu har jag insett att det är inte så, livet är inte menat för oss två. De bara för mig att inse fakta, du vill inte ha mig. Jag vet det nu klart och tydligt, jag förtjänar bättre än att bli kallad för hora fitta slampa subba osv.. När jag inte ens gjort något större fel så slängde du ut dig en massa physiska ord som verkligen satt sina spår. Klart som fan att jag tar åt mig när du var den jag älskade, Men de räcker inte att en älskar. Jag vet inte vad som hänt dig dem senaste månaderna men något är det. Dina vänner påverkar dig djupt men jag antar att du redan själv tagit ditt beslut. Jag vet att de ändå kommer att ta slut mellan oss så de är bara dumt av mig att låtsas att vi kommer lösa detta, för de kommer vi aldrig, någonsin att göra! För de finns inget mer att prata om eller lösa. Du kommer nog inte själv kunna inse att du faktiskt behandlat mig illa, du kommer inte att kunna våga förstå att du faktiskt gjorde misstag.
Jag kommer aldrig ångra denna tid med dig, det var en jävligt fin tid i mitt liv men också den värsta. Du krossa mitt hjärta totalt, men de måste ju också hända elle? Men nu går vi skilda vägar