Indolent - Precis som vanligt
Att leva kriminellt känns inte längre avlägset
men vägrar agera offer, är en smart jävel
har aldrig haft det svårt att lösa problem
ett missförstått geni som stör sig på er
röker en fet för att finna ro inombords
söker ständigt nya kickar och får inte nog
tomt i mina fickor, kanske dags att skaffa pengar
omges av många men känns ändå alltid ensamt
livet är mörkt och själen är svart,
en dålig förlorare som tävlar i allt
somliga jobbiga dagar klarar jag knappt av
alldeles för många frågor som saknar svar
vaknar av en oro i magen, tror jag blir galen
ser bilder av Domedagen och blodiga vapen, fan
ni ser en vilsen poet med samlade tankar
varför bry sig om nåt när allt bara kraschar?
och varför är tillvaron jämt så mörk?
tänker försöka förtränga det som hände förr,
stänger dörren; snälla låt mig vara ifred
lämna mig, känner ej för att prata med er
intelligenta insikter inbringar huvudvärk
tankar slukar mig, mannen vet du hur det känns?
ljuset blänker i tunneln mitt framför mig
jag omges av lögner, blundar för sanningen
lugnet det stack iväg, kvar är all ångest
hur kan nåt vackert vara så sorgset
tar mig en bonghit och svävar iväg
förtär allt mitt stash, den här världen är wack.