Frustration.
En text jag skrivit i ångestfyllda tillfällen, hyfsat nöjd faktiskt. Någon form utav kritik, vad kan göras bättre osv?
När ångest inte längre är något man har utan något man är
Slutar allt i katastrof och hur man än bär sig åt vill ingenting gå,
Man kan sparka, skrika, slå, problemen kvarstår och det blir värre,
Sämre har jag mått, ska inte påstå nåt annat, men jag borde stannat,
Tänkt efter innan jag ännu en gång kastat mig ut, ramlat för djupt,
Byggt en mur av glas, gått i kras, och allt känns bara trasigt,
Helt vansinnigt hur saker kan gå så åt helvetes snett när man
Insett att man inte kan saker som man förväntas kunna,
När man insett att man inte haft så många krig vunna.
Kan inte längre minnas hur det var att må bra,
Hela kroppen skriker efter svar till varför det blev som det blev,
Ett trasigt organ som jag inte förstår eller har svar till varför det la av,
Gör att alla små tankar eskalerar och undrar hur jag ska motiveras
Till att tänka positivt när jag är sjuk för resten av mitt liv,
Allt eskalerar, vardan vill inte fungera, trött på problem, orkeslöshet,
Ständigt underliggande depression som längtar ut, men att den skulle bryta ut
Kan ta allt från månader till år, men jag vet att den kommer tillbaks,
Den har blivit en del av mitt jag, finns jag ens kvar?
Är ur funktion, min vanmakt har förstört mig totalt,
Ingenting känns kontrollbart, jag är ohjälpbar
Kanske går jag sönder, exploderar, imploderar,
Är för frustrerad för att kunna tänka klart, tusentals tankar som bankar,
River, sliter, brinner i skallen, jag kan inte hålla kvar balansen i livet,
Har jag någonsin haft kontroll över skiten? Allt är på väg i fel rikting,
Allt blir till kaos och jag... jag kan inte göra nåt alls.
Jag är allt, ingenting alls, kall, varm, förvirrad, rädd och så jävla ensam,
Tar det kallt, låter aldrig något bli mitt allt, as är mitt andra namn.
Ångesten sluter sig kring hela mig, kroppen är fylld av stenar,
Jag menar aldrig något illa mot nån, men tycks alltid göra illa nån,
“lämnar in min sista närvarorapport” sticker och lämnar allting kvar,
Enklaste saken jag kan göra, men jag gör aldrig nåt, måste komplicera allt
Kan inte ta mig samman, är frustrerad och förbannad, bitter för ofta,
Empatin är för låg och det kostar, kostar vänner och familj ett helvetes liv,
Och det är något jag i mina sämre stunder skiter i.. vill revidera hela mitt liv,
Är alltid negativ, kan aldrig se nåt positivt, försöker förändra mig men lyckas aldrig,
Ser ingen jävla framtid.