Fegon - Jag... Jag är ett haveri, jag är ett brutet vrakJag är historian man redan sett slutet avJag är modig vid fel tid, jag är stark vid fel platsoch något inom mig är varmt man alltid ensamtIbland är jag mest vettskrämd och jätteräddöver att allting alltid går käpprätt åt helveteMed en självkänsla som låtsas vara gjuten i stålhar min raka rygg rasat mot intet som den lutates påJag är säkert både omtyckt och älskadmen är även en ynkrygg och ängsligJag är född till allt men aldrig blivit någotoch aldrig känt mig stolt förrän jag skrivit någotJag vill alltid vara allas hjälpande handmen ibland behöver även en hjälpande handhjälpas iblandJag är för stolt för alltingoch det är konstigt, faktisktför jag kan knappt vara stolt för något... och det är jag stolt för, faktisktMedgångar hjälper, men dom blir jag bortfintad avmotgångar stjälper, men dom blir jag omringad avJag har alltid känts som ett fuck up, men vaken i hjärnanoch väntan på att vinden ska vändahar resulterat i att jag blivit dragen vid näsanMitt liv är fyllt av skulder och tacksamhetoch med demoner man tampas medAllt går fel, alltid. Allting och jag känner mig sorgsenför jag vet att jag inte kan vara ensam om detJag vill vara till hjälp, jag vill finnas tilljag vill vara den man alltid kan ringa tillmen jag har inget att ge, min hand är för svagoch mina skämt var väl ingenting du skrattade av?Så vad kan jag göra mer än att vänta på att finnas till hjälpoch inse att jag heller inte kan ringa mig själv?