Fegon - Jag...
Jag är ett haveri, jag är ett brutet vrak
Jag är historian man redan sett slutet av
Jag är modig vid fel tid, jag är stark vid fel plats
och något inom mig är varmt man alltid ensamt
Ibland är jag mest vettskrämd och jätterädd
över att allting alltid går käpprätt åt helvete
Med en självkänsla som låtsas vara gjuten i stål
har min raka rygg rasat mot intet som den lutates på
Jag är säkert både omtyckt och älskad
men är även en ynkrygg och ängslig
Jag är född till allt men aldrig blivit något
och aldrig känt mig stolt förrän jag skrivit något
Jag vill alltid vara allas hjälpande hand
men ibland behöver även en hjälpande hand
hjälpas ibland
Jag är för stolt för allting
och det är konstigt, faktiskt
för jag kan knappt vara stolt för något
... och det är jag stolt för, faktiskt
Medgångar hjälper, men dom blir jag bortfintad av
motgångar stjälper, men dom blir jag omringad av
Jag har alltid känts som ett fuck up, men vaken i hjärnan
och väntan på att vinden ska vända
har resulterat i att jag blivit dragen vid näsan
Mitt liv är fyllt av skulder och tacksamhet
och med demoner man tampas med
Allt går fel, alltid. Allting och jag känner mig sorgsen
för jag vet att jag inte kan vara ensam om det
Jag vill vara till hjälp, jag vill finnas till
jag vill vara den man alltid kan ringa till
men jag har inget att ge, min hand är för svag
och mina skämt var väl ingenting du skrattade av?
Så vad kan jag göra mer än att vänta på att finnas till hjälp
och inse att jag heller inte kan ringa mig själv?