Bort härifrån.
Är mest ute efter kritik alt förbättringar som kan göras i texten. Är en diktliknande text.
Jag längtar nästan alltid bort härifrån.
Jag önskar att hjärnan nån gång kunde hålla käft,
står ut med vadsomhelst men inte med mig själv.
Självhat, självförakt. Maktlös.
Jag är fylld till bredden med letargi och total apati.
Känner mig helt obefintlig, likgiltig.
Men, har mina bra dagar trots allt.
Mår topp, är bäst i världen ingenting kan stoppa mig.
Vaken i dygn, överaktiv, håller mig igång av ingenting.
Kroppen tar ut sin rätt och jag blir sämst, tynar bort.. jag blir ingenting.
Humöret svänger konstant, jag är ur balans, ingenting är stabilt.
Labil, rasar samman närsomhelst.
Känner mig så fördärvad, trasig, ensam, min dagliga vånda.
Älskar att leva, hatar mitt liv, potentiellt hyckleri?
Finner ingen korrekt plats i tillvaron, ingen existens.
Jag hatar mig själv och jag skäms. Skäms för hela världen
och lite till. För jag är så oförmögen till hantera mitt liv.
Mvh.
Manodepressiv.
Ibland längtar jag dit, ibland längtar jag hit.
Ibland längtar jag efter att hitta något stabilt.
Ibland längtar jag till att bli ingenting.
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|