Hanut, nej jag dog aldrig
är fan inte död?
det är varken första eller sista gången,
jag låter pappersarken fånga vad jag har i blick omfånget,
ser människor som försöker fånga dagarna i ända-
folk med uttryck som talar för att de klagar sällan,
förr var jag fan likadan-
men står bekymrad, över att den sidan rivits av,
vet inte längre vad jag lider av,
- vad är de frågan om? varför vantrivs jag?
men är trött på personer som talar högt om hurdan jag brukade va,
varför? -jo ni vände ryggen till, därför slutade jag..
Dom har sträckt ut händer trots att dem aldrig gjort nåt,
istället snackar dom skit och skvallrar som om dom vore fjorton-
står nickandes "vad var det jag sa"
- ni sa ingenting alls,
ingen har nånsin satt mig på plats?
- ingen minns vad som sagts,
är trött på att kämpa mig fram,
trött på att känna mig som världens sämsta man,
Fan, jag ska bli bättre nu,
ska växa till mig och våga ta rätt beslut
2 månader har gått, är fortfarande likadan,
sover dåligt, känner mig ihålig-
själen har lämnat mig, det är bara skalet kvar,
hoppet som grodan, men saknar tid som snigeln,
botten har jag slagit i, känner mig övergiven,
folk snackar om vänskap och knutna band,
man nickar instämmande- dock vill insidan skjuta han,
mitt liv är av samma situation, en person med pistol,
men når inte avtryckaren för en bruten hand,
en sargad mun, en blodad tand,
problemen börjar numer att gå hand i hand,
båten lättar ankar och lämnar land..
Svor på dig att inte dricka mer,
men jag vet ärligt talat inte om sanningen kan spricka mer,
är inte mycket för världen när andra tittar ner,
-sparkar, mot en tom människa fylld med problem,
beskylld för problem,
många ser vad som sker-
dom vet varför man inte längre ler,
inte längre nån hemlighet,
glädjen finns inte mer..