Dags att glömma bort mig
ångestfylld natt ledde till en text, en dikt.
Sitter här med gråten i halsen, värker inom mig,
Jag har förlorat sista chansen, till att bli älskad av dig.
Tusentals tårar kommer aldrig tillbaks, hela kroppen skriker,
Jag torkar ut, behöver vatten, behöver dig, behöver svar.
Nätter som dagar, allt är likadant, misslyckad varje dag,
Andas dina andetag, förlåt för att jag stal ditt syre,
förlåt för att jag kvävde dig, antar att det var det som fick dig att lämna mig.
Du kommer aldrig tillbaks, men det var min kärlek du stal.
Jag höll ut så länge, ignorerade alla samtal som du fick,
Jag orkade inte längre, ställde dig mot väggen och du gick.
Jag går sönder, ser du inte det, vet du inte det, sket du i det?
Jag känner mig orkeslös, älskade dig villkorslöst.
Behövde dig, kunde stannat i vår lilla kärleksbubbla för alltid.
Och jag vet inte hur många nätter jag legat där,
och önskat att det var mina armar som omfamna dig under mina ensamma nätter.
Känner mig isolerad, avsides och ännu mer ensam.
Jag kan inte sluta tänka på dig.
För du var en otrogen fitta mot mig, du lämnade mig sargad och blödande.
Skulle jag träffa dig nu hade jag fan snittat dig, hur kunde du göra mig så förbannad?
Samtidigt som du gjorde mig så hel, mitt eget fel, borde kanske gett dig mer,
Gett dig ro, gett dig plats till att andas för dig själv, men jag är inte sån,
Ska du inte lära dig det nån gång? Jag är en bitter man i mina sämsta år,
Försöker för mycket, fast jag vet att det inte går, mår som jag ser ut.
Helt sönderslagen, du lämnade mig nu och jag kan inte ta det.
Jag var för sardonisk mot dig(som om jag visste bäs), för idiotisk för dig.
Kan inte hjälpa att vara så ilsken mot dig, att vara så bitter mot dig.
Men vem är du att döma? Skulle jag få en önskan så skulle jag radera ut dig,
Glömma dig, agerar så fel hela tiden. Reagerar så fel att du blir rädd.
Så många gånger jag bett om ursäkt och lovat att det inte ska hända igen.
Men det händer ändå, gång på gång, jag håller aldrig vad jag lovar.
Jag är en man i mina sämsta år. En man som kämpar för hårt,
En man som aldrig förstår vad han gör för fel hela tiden,
Som får alla att till slut svika mig, jag sviktar, jag störtar ner,
Tar du emot mig innan jag faller helt?
Men jag ska göra det som är bäst för mig, för jag är en sådan man,
Tänker på mig själv i första hand, vill det inte
Men kan inte förändra mig, hur mycket jag än försöker så skulle du ändå lämna mig.
Så spring så långt bort härifrån som du kan, spring längre bort.
Spring bort från din man, från han… som alltid längtade bort.
Spiken som sticker ut får smaka på hammaren.