gråt då förfan
Vi dricker för att vi inte orkar se besvikelsen i snöflingornas beteende över att någon annan flinga hann ner före. Vi dricker för att mamma och pappa gör det, vi dricker för att mamma och pappa inte gör det, vi dricker för att vi är så jävla rädda för att säga att vi älskar varandra. Vi dricker för att vi vill ha kukochfitta. Sedan vaknar vi för att vi inte vill ligga nära någon på riktigt. Sedan dricker vi igen kvällen efter för att vi inte orkar leva med ångesten från kvällen innan och dagen efter det så dricker vi för att vi mår skit över att vi dricker för mycket.
Vem stannar oss?
Du fastnade i kylan mellan hjärna och hjärta och hatade att vara i den uppgångna stigen som tvingade dig till beslut som alla hatade, ja alla tappade dig. Men de som fortfarande älskade dig trots allt du ställt till med sa att du snälla måste hitta någon som kan svalka ditt svårmod utan att drunkna. Du stannade intimt förbunden med förlusten av något annat som grund för fördunklet av allt som fanns och fan, allt går åt helvete ser det ut som. Du vill bara visa att vissa vissnar utan att ha visat sina vingar för någon annan. Vi landade i tanken om att alla inte dör med varandra.
Och fortsatte att andas.
Som sötast när jag ser dina brister.
|