Fegon - Någons kamp för ingenting Det är så svårt att skriva en text, att blotta sin själoch låta läsaren läsa och sedan gotta sig välFör jag lovar att mitt liv är mer skadat än andrasNär jag blev medveten började jag hata min mammaoch sakna min pappa, han ville ju alltid vilja va snällförutom när han en gång förstörde en familj på en kvällhan skapade allt som ledde till en seperationvilket ledde mig in i en depressionVilket ledde mig till kärleksproblem, man ville röka sig bängman vill kröka sig dänd... och tillslut ville man bara döda sig självInga genvägar, inga undanflykter... man var tvungen att möta sig självoch var man inte redan död ville man bli dödad igenMitt i allt mörker mötte jag, för stunden, kärleken i livetkärleken gav glädje till mitt liv innan kärleken blev vridenFrån världens mest lyckliga dagar, gick jag till mitt mörkaste djupoch det fortsatte neråt... hela vägen... från början till slutJag var lyckligt förälskad i kvinnan som knullat min vänoch jag undrade mig hur fan kan jag älska än? men det funkade väl?Vi blev bättre, även om jag blev sämre, och när vi såg början till ljusethade jag kysst en brud... helt fel... och det blev början på slutetDet var jag som blev dumpad, jag fick gå med nacken böjdjag fick gå för allt det dåliga... jag fick stå får all den skuldÄndå älskar jag dom, för den glädjen dom spridit,kärlek till mig och gett mig själv kärlek till livetDom som alltid varit det där ljuset i tunnelngjorde att min framtid brunnit ut till ett mörkerJag var fast i ingenting, fast i inget allsoch kände mig faktiskt som absolut ingen allsAllt jag ville var var att jag var för någonatt jag var, men allt jag var var att jag inte var någotJag var en tröst till en förlust, jag var ett hopp om något bättresom om någon sått ett hav med fått ett litet äppleJag var ett ingenting för allihop men fick en liten kärleken kärlek som dog såfort fröet fått en sipp av näringjag blev ett evigt bortkast och det gick till den gradatt jag blev förstörd såfort något gjorde mig gladDet här är en liten story om någon som ville söka sig hem igenbli sig själv, trots vetskapen att man hade viljat döda sig själv igenAllting händer av en orsak. och ensam är starkmen man klarar inte sig själv, som världens mest ensamna vargJag började att hata min familj, började hata min släkthelt utan anledning, och därför började jag hata mig självJag var en börda för alla, en juklapp mindre... det kändes som såoch allt jag kunde tänka var... vad fan väntar jag på?