galenskapen inuti något diktliknandeOrkar inte längre hålla i galenskapen som växer inutiskriker ut en idioti som vrider och vänder i skallenoch som sen river och bänder upp varenda felmarginalsom skapades i ett felavlat barn, tankar som förbryllarsaker i huvudet som kryper, skriker och det kryllar avtankar som inte någon borde ha, men ändå så finns dem,ändå lever dem kvar i ett huvud som inte klarar aven existens.För tankar som maler på bildar en verklighet som inte finns,skenar iväg i min egen värld jag vet inte vart jag ska ta vägen men,med sättet jag lever nu, kommer jag aldrig ur denna värld levande,skevare tankar byggs av den felande hjärnan som finns bakom mitt kranium,vill ha en lugn stund men tankarna finner aldrig ro, de gror blir värre,jag orkar inte kämpa emot längre.Jag och min hjärna hamnar i ständiga bråk,små konflikter som eskalerar och skiljer oss båda åt.Egentligen borde vi ta en paus från varandra,hjärnan tar knäcken på mig, vi borde inte finnas ihop,vi har ett alldeles för destruktivt förhållande.Vi kommer tillslut rasa samman, vi klarar inte av varandra.Galenskapen växer innanför mitt pannben, och jag är chanslös.