hjobo - Bättringsvägen Du kom där, gav mig din hand, ledde vägen ur mitt naturliga habitatTre år senare sitter jag ensam, du började se mig med avsmak.Nu sitter jag här ensam i en glasborg när kulorna viner runtomJag är den enda människan i mitt blickfångDu lämnade mig, jag sitter fast i en ocean av kvicksandKan inte röra armar eller ben, sjunker fort som ett blixtfallJag har blivit så fullproppad med skit nuatt om jag skulle spy skulle det formas en afrikansk bySom en ensam båt på den thailändska tsunaminSvepte du med mig och lämnade mig helt utan aningIngen koll på vart jag skulle ta vägen, förlorat i helhetJag känner mig som jag fick en direktbuss till helvetetJag var alltid bara Beta, du var båda Alpha och Omegasprider lika mycket stämning som Kim Jong il på fest i sydkorea Du fick mig att fly mitt hörn, ta av mig min järnmaskVärlden ur mina ögon liknar mest ett fett uppkastPrecis som ljuset i en discokula kast jag omkringTrampad på som en skosula, men nu ändringMen världen blir ljusare för varje dag som passerarHammaren och skäran ska ner, det är dags att saneraSorgen och smärtan ska ut, precis som asbestVarje dag ska va som idag, stiga upp o vara as bäst.Jag reser mig snabbare än hyperspeed och mac 1Satsar på att vakna på månen, långt upp ovanför molnenTänkte bjuda på min allra första vers någonsin och be om pointers?