Trescall-osäkerhet, klart läsvärt!
sången är vacker men ack så sann-
för stämman är sorgsen efter lyckan som försvann,
söker i de tysta, saknar nyckel, kommer inte in nånstans,
livet är bra märkligt, men intressant,
man vill inte veta, men vet mer ändå,
då tanken av vem av föräldrarna man egentligen brås på,
onekligen är sanningen något man inte riktigt vill förstå,
men man gör det ändå, trots att skiten väger tyngre ovanpå,
vill egentligen vända om och gå-
trots att jag inte vet om jag får,
..efter vad du sagt igår,
men jag vet hur jag mår- psykiskt inkorrekt,
på utsidan fysiskt korrekt, men väger lätt ändå,
så många nya ansikten, vet inte längre vilken käft som går,
undrar vilket synsätt dem sett mig på,
men jag lever enkelt, lever mitt svensson liv,
jag kör en saab, vilket är en svensson bil,
tillhör fotfolket som egentligen är passé på industrin,
knegar sju till fyra och använder mobilen som tidsfördriv,
har en flickvän, som jag vill dela mitt liv med,
men ibland känns planering som något man aldrig har tid med,
har säkert gjort henne besviken, näst intill varje dag,
men ingen är perfekt i mitt tycke, tycker jag,
eller jo, jag anser att du är perfekt,
för aldrig har nånting känts så rätt,
så på den punkten är jag säker,
dock känns de inte som att sår, är nåt tiden läker,
ibland vill jag dö, det medger jag,
men om jag skulle, är du nåt jag aldrig får se mer av,
och det skrämmer mig, just rädslan att förlora,
trots att vinnaren ännu inte är korad..tror jag?
Fan, börjar bli så där osäker på mig själv,
har jag socker i kaffet eller dricker jag varje helg?