Måste gjort något rätt, för att bara fått förtjäna dig i mitt liv.
Den här kärleken tog slut,
Armors pilar slutade träffa oss och nu var vi jagade med spjut.
Vi var nog aldrig menade för varandra trots allt,
försök efter försök, jag prövade allt,
gav dig allt, bad aldrig om nåt utom din kärlek,
som du visade att du hade, tills du svek,
en annan man fick fatta din hand,
fick höra dina varma ord mot sitt öra,
och jag bad dig, men fanns inget jag kunde göra,
och du har visat mig nu, att leva utan någon som du,
är inget liv, under ytan ligger jag helt still,
kroppen är vid liv, men hjärtat sa sitt,
så jag försöker andas så mycket jag kan,
och ber om ursäkt för allt, så förlåt för att jag stal dina andetag,
som du behövde bättre än jag, för att klara av,
denna vardag fylld med bråk och skrik,
tallrikar slängdes hit och dit, jag ber om ursäkt för att jag var ett svin.
Men du var inte bättre, fick mig ligga vaken ensam på nätter,
tårar som rann ner för dränkta kinder.
den här ångesten som kapade alla vägar till att få luft,
ångrar så mycket att vi alltid gav så många chanser,
till något som aldrig skulle kunna bli bättre,
men om det är någon som förgyllt mitt liv så är det du,
måste sluta nu, tårar rinner och jag töms snart ut,
på det vatten jag druckit i flera dagar, ersatt maten,
för att det gjort för ont för att svälja, nu är det min tur att välja,
så snälla kom aldrig tillbaks, för jag vet att ett enda ord från dig...
skulle få mig att falla huvudstupa ner med hjärtat först,
så släck min törst och radera mitt namn ur samtalslistan,
för allt vi byggt upp har nu vissnat.
Du är den största anledningen till att jag hållt mig vid liv,
så när mitt hjärta slutar slå, kom ihåg mig då,
kom ihåg oss två som en saga utan lyckligt slut,
den här kärleken brann för att brinna ut.
Spiken som sticker ut får smaka på hammaren.