pojken som aldrig log
Han vaknar upp idag igen med samma klump i sin hals, det är skoldag igen, dit vill han fan inte alls, han känner ångesten stiga, han kan fan inte andas, utfryst, mobbad, otrygg bland andra, tänkandes; skitsamma, han fortsätter famla, i mörkret med ett brinnande ljus, som han hoppas kan växa till en ljus framtid, då han kan känna sig stabil, älskad och aldrig mera svag, det kan ta ett tag, men han fortsätter kämpa dag för dag, hans motto det är obehag.
Han är redan ett par minuter sen, känner sig klen som fan, men han tar sina steg fram, steg mot det han fruktar mer än allt, han vill inte dit ett dugg, det skär i motvilligt i hjärtat som ett knivhugg, men han vet att han måste, han måste kämpa på, så gott det går. Han hör stegen bakom sig, han ber till gud fan, inte igen, dem drar tag i hans nacke, han åker ner i backen, han slår aldrig tillbaka, aldrig slå, motattacken är inte ens att tänka på, Han får sparkar och slag ett bra tag, av tre man, tårarna rann och han gör vad han kan, för att skydda sin kropp, det blir äntligen ett stopp när sparkarna slutar, han hör dem springa, han borde fixa efter hjälp men vem fan ska han ringa? Han stapplar sig vidare, in på skolgården, han kan knappt gå, medans hela jävla skolan står och tittar på. Upp för trapporna, slår upp en dörr, snubblar in till skolsyster som så många gånger för, han säger att han ramlade i trappen, och han vet att hon vet att det han säger inte är sant, hon ska fan inte lägga sig i, jävla kärringfjant. Resultatet blev några skrubbsår och ett knäckt näsben, han går in på toaletten för att tvätta sig ren, kollar sig i spegeln, han känner sig så jävla klen, han pallar inte mer, detta måste få ett slut nu, han tar fram sina sömntabletter men ändrar sig, ska han ända lämna världen ska han dra ner några med sig, han vet exakt vilka det är och dom ska få betala, det blir en 4-siffrig död, inte ensam i en snara
Han vaknar upp idag i dag igen, men det känns bättre nu, för idag är dagen då allt kommer få ett slut, han packar sin väska, men inte vanliga skolgrejer, han packar också ner en kniv, en kniv som ska förstöra deras liv, men inte hanns, han ska dö med hedern i behåll, han ska döda dem tre som fick honom att spela sin utfrysta roll, han börjar gå med stolta ben, som bär honom in i klassrummet, han klarar första lektionen lätt, han ser sina hatobjekt, dem står och snackar i korridoren, han lovade, han skulle ta chansen och det är nu han får den, känner ingen rädsla alls, dem frågar vad han glor på och han står bara still, still slut kommer frågan; Vafan äre du vill? Han kör en blixtsnabb, sving, dem fattar ingenting, tills en av dem ligger på backen, han kör den planerade attacken, med ett knivhugg i nacken på den andre, den tredje sprang iväg, blodet sprutar, och han njuter av vad han gjort, han springer iväg ner för trappan det går jävligt fort, han hinner inte fatta vad han gjort. Allt gick som planerat, nu är det sista stöten kvar, men det är inget avancerat. Han vet, han har en snara i väskan och han hänger sig i en skog. Det här var sagan om varför världens dystraste kille för första gången log.
Tänkte köra med detta beat: http://www.youtube.com/watch?v=qS3gPPLL8Tk&feature=related eller något liknande.
Tänkte bara höra vad ni tycker. Min första seriösa text, men all kritik är välkommen :)
Pz