Demal & Sinút - Det svarta fåret Jag och Sinút (Mojo) har försökt fixa ihop en låt, vi har lagt ner några dagars arbete, detta är dock bara skissen och vi kommer nog ändra en del. Här är det arbete vi har kommit fram till, uppskattar feed och kritik!Vers (Sinút)Mitt livsschema flyttar till andra platser som en skottkärra framMålar upp samma kanter och blanka spalter med konstnärens handVaken från natt till dag men jag är en optimistisk bombsäker manMakt utgörs genom kapital och bokstäverna genom ordverketSom av er verbala kraft mot mitt skräckslagna bröstbenMentala röster ekar med chocken som ett dödsbeskedJag kämpar med trånga stämband, utan hjälphandÄnda fram tills jag flämtar med metallsmak i munnenKänslan av hjärtattack stoppar inte mig när rädslan styrTrycker innanför mitt knycklade pannben, tycker alltmer attMina äventyr är min nackdel för jag skymmer trappsteg för att ramlaMed mässingsrakhyvlar rakar jag, skrapar jag bortMin känslomässiga bakfylla men ärren sitter kvarRefrängHela början startas om igen och han vet redan hur det kännsSolo står han där utan nån vän och upplever hur smärtan brännsOch han känner endast ångest, man, innan han har hunnit komma hemIngen tar tag i det som har hänt och det hela började om igenVers (Demal)Han slår upp ögonen, den lilla pojken vaknadeKänner den grova rädslan, svetten kramar lakanetFörlamad av allt skakande, banar i sin vana till frukostbordetBrer mackan och sväljer den tills han får nog av detKliver ut ur ytterdörren för att sedan stega in i bussenÄnnu en dag på skolan, som att låta blomman leva utan solskenNi är stolarna, jag är bordet utan bordsben, tar ni emot migOm jag faller mot er? Hoppar av vid ändhållplatsenGör entré vid skolans portar, med dagens enda kraft, sengår han längs med korridoren, längs med skåpen de svarta fåretKommer knuffen han fruktat, kommer orden han knappast tålMen snart kommer höstlovet i följd av en värre dagMen innanför bröstkorgen sitter ärren kvarRefrängHela början startas om igen och han vet redan hur det kännsSolo står han där utan nån vän och upplever hur smärtan brännsOch han känner endast ångest, man, innan han har hunnit komma hemIngen tar tag i det som har hänt och det hela började om igen