Indolent & App - Svarta Moln Förföljd genom alla år av detta svarta molnen skepnad som skrattar åt hur kasst man måringen sympati eller tröst, bara salt i sårså kämpigt att man vill ge upp men man vandrar påSaknas konflikter så vill jag provocera fram detskiter i vilket, har säkert något fel i skalleni denna fucked up värld av lögner och falskhetlåter jag ändå inget förhindra att drömmar blir sanningtampas med fysiska, psykiska och permanenta problemmen motgångar gör en starkare så jag väntar på fleroch jag behöver inte någon morot eller incitamentär troligen melankoliker, tror jämt att allt ska skita sigfast min motivation och den ständiga envishetenagerar sköld som blockerar ut det negativa hela tidenskriver gärna om vad som försiggår i min hjärnaskapar levande texter, bokstäverna är sårade själardetta svarta moln bemantlar ljuset i slutet av tunnelnmen så länge jag ändå är nöjd med mig själv,har tak över huvudet och pengar till att pröjsa för blazekommer jag glömma det förgångna och njuta av stundenFörföljd genom alla år av detta svarta molnen skepnad som skrattar åt hur kasst man måringen sympati eller tröst, bara salt i sårså kämpigt att man vill ge upp men man vandrar påSvarta moln, som tynger sinnet, släpper in dom när dom knackar på förmörkar blicken, gör mig ilsken, drickeralkohol, nyktert viftas röda skynken som en matador, ja det är svarta molnnär dom gör maktanspråk så kastas både vett och sansoch vänskapsband, känslokall, slänger allt utan eftertankedet blir alltmer märkbart att broar är brännbara, vänner är färskvaraoch sjunde himmelen är bara ett annat spektrum på färgskalandet finns inget som "bara är ord", lägg på minnet när nån svarar emotdet ligger mer allvar i kallprat än vad man kan tro det lojalitet är nåt försumningsbart, utan undantagalla har fått minst ett par hugg i ryggen, skulderbladdet är egentligen inte så svårt att beslutager någon dig problem, så klipp av dom, gordiska knutensvarta moln är något som kan bryta ner osstack och lov så finns det solljus som kan bryta igenomFörföljd genom alla år av detta svarta molnen skepnad som skrattar åt hur kasst man måringen sympati eller tröst, bara salt i sårså kämpigt att man vill ge upp men man vandrar på
det ligger mer allvar i kallprat än vad man kan tro det lojalitet är nåt försumningsbart, utan undantagalla har fått minst ett par hugg i ryggen, skulderblad