Mojo - Åt vilket jävla håll?
Nu släpper jag min andra text här. Skriver med ett försök att vara lite samhällskritisk. Men trots allt, jag tycker som jag tycker och ni behöver inte tycka likadant, ganska enkelt.
Det känns som att vår planet är på väg mot diket
Folk sitter utan mat på bordet; medans andra får panik över vikten
Människor matar elden för att hålla värmen
Andra stukar hjärtat som aldrig glöder igen
Där sitter våra ledare och med händerna håller världen
Vi ger makten åt våra förebilder (till viss gräns)
Medan man ser vår framtid bli överdriven
Det känns som att all fokus ligger på invandrarna
Men ständigt läser jag i rubriker om arbetslösa unga
Media svartmålar och såklart det inandas man
Jag menar, folk säger ju det man vill höra
Tänk er den sits, om en gjorde något så inblandas man
Min poäng är, vi snackar strunt när det finns så mycket mer
Men vi gömmer bakom andra när det stora trycket sker
Sverige går i seg utveckling till tolerans
Känns ganska udda när kungen är så urmäktig och nonchalant
På viss sätt är han vårt lands reklampelare
Vissa är nog för blinda men en dag ser man det
Nu vill jag inte vara för överkritisk men det känns så falskt
Alltså, det är många lata snubbar på tronen
Kanske samhället känner sig överflitigt med tempo fall
Det hänger på en skör tråd, vad händer om man rubbar stolen?
Hoppas att Sverige vet bättre och väljer rätt inför detta val
Jag har ingen rösträtt så jag får bara luta och gäspa bra
Och hoppas att det blir bättre nästa dag, inget att klaga på
Jag får låta dagar gå och leva bra som egentligen ingen tjänar på
Men jag undrar ändå jämt; vi går någonstans men åt vilket jävla håll?...
Konstruktiv kritik, tack!
Peace