App - låt oss talas vid lite Så var det det där med människor igen, jag är ingen relationsexpertmen lite för ofta visar det sig att det jag tror är rättdet bästa vore nog att svälja ord, tänka noga eller hålla käftoch fundera över hur allt förehåller sig i förhållande till förhållandetför blickarna fräter när man tittar för nära på någons innersta väsenoch då står inget i vägen för att dölja deras sprickor i själenvilket lätt förvandlar ett "men jag ville ju bara hjälpa till"till hat, egoism och försvarsmekanismer, så leds relationentill en säker död, ett hänsynslöst krig utan överlevare, förnär något är förorenat måste man själv bli förorenad för att rena detJag menarVisst har man gett nån en chans och visst känns det fantastisktmen vilka stog kvar när allt ställts på sin kantoch vilka vände och sprang?ni förstår, den hjälpande hand som sträcks till den som har fallitkan alltid knytas och flyga rätt i ditt ansikteibland är det bara så det går, och allt som återstår ärförståsigpåare som inte förstår sig på det dom utger sig förstå sig påingen tänker på att less is more om innehållet saknasoch man bara klarar sig från missförstånd när införstådda pratartankeföda med gourmandmentalitet, struntar i om det är halvdantbara ge mig mycket, hela stycket,för smaklökarna känner ändå ingenskillnad på hemlagat, lyxmiddag eller snabbmatMen vafanJag har aldrig varit typen som tänker tillbaks sentimentaltPå nån människa som vart min vän för ett tagistället släpper jag taget och lämnar det kvaroch sliter ut föregående sida såfort jag vänder ett blad