Hade inget att göra så jag
skrev en liten text. Skrev av mig helt enkelt :).
Jag försöker
gång på gång
men hittar inte steget
för att komma igång.
I flera år har jag försökt ta mig upp
men alla dessa motgångar har fått mig tappa taget.
Allt som har hänt både bra och dåliga saker,
men allt finns kvar i mitt inre hela dagen.
önskar jag kunde ändra på allt som jag gått igenom
under hela mitt liv,
mitt hjärta har krossats gång på gång å jag har alltid varit
den där tjejen utanför
Jag har aldrig fått
någon
att hålla om, någon som älskat mig som hållit min hand och
tagit sällskap
vid solnedgången
Kan du höra
vad jag skriker på kvällarna? att
jag behöver dig så jävla mycket. Att vara ensam det svider för
jag har alltid varit den
som mått så bra.
Jag önskar att någon kunde förstå mig men alla vänder ryggen
Och går ifrån mig
Till sina vänner, som jag älskat en gång och offrat mig för-mina bästisar. Men vafan, nu står dom där dom hånler och tycker inte jag är värd nåt .
vad ska jag göra för att få er tillbax? Jag har försökt
med allt som jag gör. Att sitta ensam har fått mig tappa hoppet, mitt liv har gått ända ner till botten. Och ja börjar ruttna nu jag ser inga ljusglimtar i mitt jävla liv.
Att varje morgon sitta i sängen tänka på dagen och hoppas något händer. Men egentligen vet jag exakt och fattar inte
vad jag ständigt väntar på. Ångesten sprids , jag tar mig till skolan, tunga steg. Jag tittar åt sidan . dom skrattar
och dom ler åt mig, med hånfulla uttryck som får mig att gå ner.
mitt sanna jag
vet redan Vad som händer
och va som kommer att ske, jag får blickar slängda över klass rummet, jag
tittar ner
undviker allt.. Skratten ekar jag springer ut i hem till mig själv lägger mig på sängen, tårarna rinner, och såren
på mina armar
de svider som fan…
vad tycks?