Tills någon skulle reagera.

Tills någon skulle reagera.

Så, jag har känt för att skriva länge nu, men det har inte blivit så bra. Så nu skrev jag ihop någonting som jag faktiskt blev nöjd med så tänkte höra va ni tyckte.

Och jag vet inte varför jag trodde detta skulle hålla livet ut,
ingenting annat har ju gjort det så varför skulle det börja nu?
Och nu när allt tystas ner, hör du hur mitt hjärta gråter?
Jag lovar jag lyssnar mer, men vet du hur smärta låter?

För jag bad dig stanna kvar men det var inget jag kunde göra.
Du stack självmant och hade bestämt dig för att för att förstöra.
Det vi hade och det vi var och allting vi faktiskt kunde bli,
men nu sades inga svar och jag kommer aldrig att bli fri.
För psyket tog en snara, gick ut i skogen och försvann,
och det är mycket jag försöker men inget jag kan.

Och jag försökte mitt bästa till att hålla oss tillsammans,
men det mesta gick åt till att hålla dig borta från andra.
Som visste vad du behövde och kunde ge dig det,
men jag behöver dig och finns det ens nån som vet det?
Och med korten på bordet, vi båda visste att det skulle sluta såhär,
jag ångrar det jag gjorde, och jag vill inte att det skulle bli såhär.

Tankarna snurrar runt i skallen, vet inte vad jag ska ta mig till,
men jag tänker inte sparka undan pallen, för jag vill ha dig i mitt liv.
Men ingenting fungerar åter igen, så nu ligger jag här själv...
I en säng som var gjord för två.