Diary of a Drug Addict Pt. 2

Diary of a Drug Addict Pt. 2

detta är sista chansen, nu står jag står inför ett vägval i livet
trots att banden alltid är tjocka ska man aldrig ta kärlek för givet
det känns som att jag befinner mig i ett gränsland
får spel på besvikna föräldrar, och kritiken som ältas
även om jag vet innerst inne att dom vill dig ditt bästa
mina föräldrar har alltid varit där för mig, när inte farsan knegar
jobbar sju till nio - halv tio tiden, han var inte där, han tjäna svarta pengar
med morsan kan man snacka, men det är inte helt klokt
för med min farsa har jag alltid kommit på fel fot
ville nyss ringa snuten på mig eller till psyk-akut
för att han hörde samtalet och jag gick ändå ut
kirrade pix, så jag har så att jag klarar mig tills jag läggs in
det är samma som jag får där inne, vad är skillnaden om jag har väntetid?
ansvaret att knarka är helt mitt, men man formas genom sin omgivning
samma person som jag är, är det många som blivit,
skyller inte på någon, det är val och situation som gör att det blir som det blir
men det är som ett virus här omkring, drogerna sprider sig kvickt
kan inte leva med det, kan inte leva utan det, jag är i en återvändsgräns
måste lära mig att inte låtas luras av makten som man får på av benz
så många gånger jag skulle träffa vänner men valde hellre att punda
och jag har levt med min ångest och även om jag själv dratt mig undan, så
gamla polare vill inte veta av en längre, klart som fan att snacket går
inte konstigt att man skapat sig ett rykte, när man knarkat i alla år
men folk får säga vad dom vill bakom ryggen, jag vet alltid var dom står
dom jag bryr mig om är dom som bryr sig om mig, trots att antalet är få
jag kan se in i ögonen och vill du lura en är det enda chansen som du får
jag gör som Tony Montana... kallar dig för "haza"där du står
har umgåtts med folk som hustlar sin bästa kompis, klart tilliten är skeptisk
var du än befinner dig, med vem du än är med, men jag vill inte va skeptisk
vill kunna lita på folk igen efter allt svek, på dom som inte är efter din deg
det börjar bli för mycket att tänka på nu, måste vila hjärnan så jag tänder en fet
sväljer en Stess, just nu måste alla känslorna bara dämpas ned
och det brukar för det mesta va så att sväljer jag en så sväljer jag fler
har fått LVM anmälan på mig, men jag ska göra någonting åt det
ett återfall är ingenting, denna gången vet jag att jag kommer bli drogfri
jag kommer klara det, tills dess, ta hand om dig, ha det bra min vän!
nu är det väl bara till att att packa väskorna sen bär det av igen..