Ångest, du och jag.
Ren ångest sipprar ut i mina blodådror men huden är för tjock för att göra något åt det.
Misstag efter misstag, lever jag än?
ingenting jag förväntade mig av en vän - men
jag antar att tackar för tiden vi hade,
även om din falskhet inte gjorde det bästa av de,
och jag är ledsen men tårarna kommer inte fram,
antar att dom dog när du rodde mig i land,
jag ville aldrig bli ensam igen för jag vet hur det är,
men du lämna mig ensam, osäker och kär,
jag ville aldrig bli din och ville aldrig ha dig som min,
men med dig i min hand så kände jag mig trygg,
känns som om min verklighet inte längre finns kvar,
men det gör ont i varje jävla andetag,
och nu skriker jag ut i rena frustrationer,
du lämnade mig och jag ska vara idioten?
så snälla vännen vänd på klacken och gå härifrån,
du och jag har inget att säga varandra ändå.
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|