Och jag saknar dig mer än vad jag vågar erkänna [dikt]

Och jag saknar dig mer än vad jag vågar erkänna [dikt]

Dikt. nåt jag skrev mest för att få ut min ångest.

Just nu sitter jag och skriver ut i frustrationer,
kan inte göra det bästa av situationen,
Och sist jag mådde bra,
var när du ringde och sa "jag ville bara höra dina andetag",
Och nu rinner tårar ner för min kind,
för jag tänker igenom åren du var min,
Och jag kan inte längre se regnet slå i backen,
under alla nätter jag legat vaken i ångestattacker,

Och under dessa år jag fick vara din,
så var det du som var mitt segel i vind,
För du stod ut med mig som ingen annan gjort,
men du tröttnade långsamt och inte fort,
-För du älskade mig så som jag älskade dig,
och jag behöver dig för överlevnad-

Du fick mig att lägga av med allt ingen drog gjorde mig lyckligare än du,
men det glada dog när det tog slut,
Och jag saknar dig mer än vad jag vågar erkänna,
och jag hoppas fortfarande att allt ska vända,
Till det bättre och du kommer tillbaks,
för utan dig gör det ont i varje andetag,

Och nu finns det anledningar att börja med droger igen,
jag har lämnats av min bästa vän,
Och hur ska jag förklara hur mycket jag älskar henne?
när pennan och pappret är mina enda vänner,
Jag kan inte skriva nåt vackert ingen poesi,
men jag kan säga att alla andetag jag tar är för att det ska bli,

Men jag sumpa alla chanserna hon gav,
hon tröttnade och gav sig av,
2007-2010 fick jag vara din,
Och nu dog den sista tåren ut på min kind.