En individ är en droppe i havet
Skriver ord för att således förmedla känslor
men undrar ofta om skrift kan visa det jag känner
vissa säger att mina texter är för abstrakta
kanske är de för trångsynta för att fatta
i en otydlig värld kan man knappt säga något konkret
för varje sekund jag existerar blir frågorna fler
vardagen består var dag av en idelig rastlöshet
mörkret vidgar sig i takt med att allt går fel
inom hundra år stundar döden som varar oändligt länge
och jag likt du vill inte bara vara en i mängden
har ett deltidsjobb och diffusa framtidsplaner
lever i princip på tron om att allt blir bra sen
att spendera hela lönen går jävligt snabbt
det svåra är att bli kvitt högen med räkningar
men problemen är fler än bara pengabrist
min personlighet är skit; lat och saknar empati
distraherad och har en inre kamp mot tvångstankar
frustrerad som när kön man står i jämt är långsammast
begrundar mig själv men blundar för felen jag sett
vill verkligen inte ta del av vissa delar av mig
saknar ett mellanting, det är allt eller inget
kan inte förtränga den vrede som fastnat i sinnet
alla jävla tankar och minnen håller mig vaken
alltid disträ, jag är en vandrande zombie på dagen..