-trikkantolala- Som årstider (+audio)
Audion här:
http://www.whoa.nu/forum/var-hiphop/audio-och-video/685530/1.aspx
Står man igen med kärleken, på vägen och släpper taget
Hjärtat slår så hårt att revbenen knäcks av slagen
Vrider och vänds i magen, du går dit, ja går hit
Vi kanske ses nån gång men här e gränsen dragen
Sista kramen, finns på lager,
känslan av den, värmer inombords ända sen den dagen
Vi lämnade varann, vände hem och fann
att vi inte kan, trots att vi kämpade som fan
Får se vart vägen bär
Genom stormande känslor, när vi kommer ut får vi se hur vädret är
Läget när vi gått vår väg, kanske slagit läger där
Vi möts av värme och en härligt ärlig kärleksatmosfär
Hemmet som vi byggde rev vår relation
finns inget man kan göra när kärleken ändrar ton
Blir till isblå efter den haft en färg av blod
Och växte i sin styrka i takt med att hjärtat slog
Årstider förändras och vi med dom
Går i cirklar känslor kan ingen styra
alla vet ju så väl att det är livets gång
Vi går från ljus och från värme till vinterkyla
Funderar, hur kunde hjärtat bli så ockuperat
vad gjorde vi för fel som inte fick det att fungera?
Själen ruinerad, det kommer den va numera
Blir aldrig rutinerad, när det gäller separera
tröttnar ju till slut på att bråka och parera
Glider långt isär ingen orkar reparera
Dagarna passerar, avståndet eskalerar
man hoppas inombords att man ska kunna leverera
Men man stänger in allt tills man är redo att krevera
Sedan ser man ingen mening när allt har exploderat
Hur man än pusslar och försöker diskutera
Blir skärvorna som flyger för svåra att placera
Försöker koncentrerat, hitta glädjen i att leva
leva helt ensam men hur jag än fokuserar
går minnet på replay och hjärtat konspirerar
Årstider förändras och vi med dom
Går i cirklar känslor kan ingen styra
alla vet ju så väl att det är livets gång
Vi går från ljus och från värme till vinterkyla
Om jag nånsin finner ord, skulle du nog inte tro
att det som blev av oss äter upp mig inombords
Ingen sinnesro, försöker ständigt städa upp mitt
inre där känslorna och glada minnen bor
Igår var allting bra, skrattade och pratade
kysste dina läppar, älskade och kramades
höll varann så hårt att vi båda två skakade
somnade tillsammans mellan dom kalla lakanen
Med det var en dröm, skapad utav saknaden.
Ja grät och hatade sekunden som jag vaknade
Men med alla fakta som jag måste betrakta
Får jag ta det sakta, kanske bara backa
Även om jag önskar att vi kunde få en chans
Utan maktkamper och att vi ska få va sams
Men jag är så rädd att det ska bli för plågosamt
Så jag dödar mina känslor, och slänger dom någonstans