-trikkantolala- Som årstider (+audio) Audion här:http://www.whoa.nu/forum/var-hiphop/audio-och-video/685530/1.aspxStår man igen med kärleken, på vägen och släpper tagetHjärtat slår så hårt att revbenen knäcks av slagenVrider och vänds i magen, du går dit, ja går hitVi kanske ses nån gång men här e gränsen dragenSista kramen, finns på lager,känslan av den, värmer inombords ända sen den dagenVi lämnade varann, vände hem och fannatt vi inte kan, trots att vi kämpade som fanFår se vart vägen bärGenom stormande känslor, när vi kommer ut får vi se hur vädret ärLäget när vi gått vår väg, kanske slagit läger därVi möts av värme och en härligt ärlig kärleksatmosfärHemmet som vi byggde rev vår relationfinns inget man kan göra när kärleken ändrar tonBlir till isblå efter den haft en färg av blodOch växte i sin styrka i takt med att hjärtat slogÅrstider förändras och vi med domGår i cirklar känslor kan ingen styraalla vet ju så väl att det är livets gångVi går från ljus och från värme till vinterkylaFunderar, hur kunde hjärtat bli så ockuperatvad gjorde vi för fel som inte fick det att fungera?Själen ruinerad, det kommer den va numeraBlir aldrig rutinerad, när det gäller separeratröttnar ju till slut på att bråka och pareraGlider långt isär ingen orkar repareraDagarna passerar, avståndet eskalerarman hoppas inombords att man ska kunna levereraMen man stänger in allt tills man är redo att kreveraSedan ser man ingen mening när allt har exploderatHur man än pusslar och försöker diskuteraBlir skärvorna som flyger för svåra att placeraFörsöker koncentrerat, hitta glädjen i att levaleva helt ensam men hur jag än fokuserargår minnet på replay och hjärtat konspirerarÅrstider förändras och vi med domGår i cirklar känslor kan ingen styraalla vet ju så väl att det är livets gångVi går från ljus och från värme till vinterkyla Om jag nånsin finner ord, skulle du nog inte troatt det som blev av oss äter upp mig inombordsIngen sinnesro, försöker ständigt städa upp mittinre där känslorna och glada minnen borIgår var allting bra, skrattade och pratadekysste dina läppar, älskade och kramadeshöll varann så hårt att vi båda två skakadesomnade tillsammans mellan dom kalla lakanenMed det var en dröm, skapad utav saknaden. Ja grät och hatade sekunden som jag vaknadeMen med alla fakta som jag måste betraktaFår jag ta det sakta, kanske bara backaÄven om jag önskar att vi kunde få en chansUtan maktkamper och att vi ska få va sams Men jag är så rädd att det ska bli för plågosamtSå jag dödar mina känslor, och slänger dom någonstans