hanut - ovässad penna
om jag nu var funnen i dina tankar,
skulle vi befunnit oss i stunden där vi hamnat,
där jag, ensam och rädd, eldat mitt vansinne,
där jag en gång förändrat mitt då skapta minne,
och om saker och ting skulle flutit på,
hade det egentligen räckt med ett skott-
---men ändå hade du skjutit två?
jag är halvt nedsupen samt skadad,
ändå har min lycka aldrig varit mer chansartad
vill du inte tro mig, vill jag heller inte vakna,
det jag sänder, är min avsaknad av saknad,
där saken är den..
Jag kan inte beskriva mitt liv utan dig,
det blir liksom som en penna, utan spets,
eller som att kasta sten i glashus utan att rutan spräckts,
eller ett hej då, när vi aldrig ens sagt hej,
mer utformat som ett brev...men blir till ett mail..
men jag orkar inte tänka efter,
för jag har lämnats efter..för läser du ens mina texter?
du söker efter svar, ändå frågar du aldrig,
- varför plågas jag då alltid?
det plågar mig att inte kunna vara ärlig,
jag vill egentligen inte berätta,
kanske är de bättre att fly än illa fäkta?
men helt ärligt, jag gråter över dig,
men du ser mig inte, så jag ska döpa sjöar efter dig
för så många tårar som kommit ut, är sjukt,
för jag befinner mig i en labyrint, och jag hittar inte ut..