I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

App & NuMessiah - En trappa ner

Vår Hiphop - Lyricism

   

2010-04-06 04:20

App & NuMessiah - En trappa ner

1.
Jag vet med mig själv att det inte är hälsosamt
men jag är periodvis melankolisk så jag sväljer allt
efter en hungersnöd så struntar man i fel på maten
bägaren har runnit över, men ge mig mer i glaset
ner i magen, vårt psykosociala segervapen
lekredskapet som man införskaffar från systembolaget
tjatar om leverskador, sluta att överdriva
svart i blicken genom en gulnande ögonvita
ser jag rött, bemöter trött eran oro
vägrar vika ner mig, jag är ingen jävla solstol
min egen motpol, självdestruktiv och narcissistisk
full av hatkärlek, min bipolära samhällskildring
skyll på arvsanlaget, mina tankebanor går i sicksackmönster
som virar in sig i varandra tills dom brister sönder
en komplicerad plats, inte organiserad alls
min hjärna är ett enda jävla sofistikerat kaos


2.
Morsan berättade tidigt att lycka inte kan köpas
men polare lärde mig att alla sinnen kan dövas

Så en blåögd pojke rökte sig hög på weedet
och blev en svartsynt man med rödsprängda ögonvitor
Onormalt intelligent men är utstängd från samhället
och 'Social Inkompetens' är den ursäkt dom använder
Om man inte ler och låtsas vara som ler och långhalm
med systemet plockas man ner och krossas
På fritt fall genom onda cirklar som en cirkusakt
Vet inte längre om jag brukar eller missbrukar
och jag orkar inte ta reda på det, har redan ågren
så jag intalar mig att svaret finns i lite mera droger
Sköljer ner dagens opiatranson med en cocillanados
och dansar in i dimman till min socialfallsblues
Psykologer berättade om depression och borderline
men jag lärde mig hårda vägen om överdos och återfall



3.
Oföränderlig, en obotlig analytiker
som jagar sanning fastän alla andra flyr från den
jag är fördömd, söker den fast den svider och sargar
trots en saltbinge i såret, jag har bra läkekött
nu är det inte så att vara ensam är min lott
men jag ifrågasätter alltid alla tecknena jag fått
för nojjig för att satsa helt på känslorna för folk
vad var det nu dom sa om den som väntar på nåt gott?
den beskaste av smaker går att skölja ner
och den största av klumpar i halsen kommer följa med
fast man vet med sig att man borde nog ta mindre klunkar
för att slippa undra vad som döljer sig i minnesluckan
dämpar ångest, har ett helt apotek i blodet
det trappas upp, tar dig närmare en trappa ner
med raska steg, delen som bryr sig har blitt satt ur spel
så varför skulle man försöka leva rätt när allt känns fel?


"Jag var också rap när jag var fjorton år man."