några rader shitt bara..
jag är trött på den här skiten
helt ärligt man jag börjar ju bli sliten
enda vännen kvar nu är ju spriten
men pusselbiten saknas för att bli hel
hela livet känns som ett jävla shackspel
tänka först sen gör sitt drag, men minsta fel
kan ju förstöra min dag,
men de är ju så allting kan vara jag har minnen som är ofattbara
och ibland önskar jag att dom gick å förklara för dom finns där
å är inte användbara,men det är ju att bara kämpa på
och äntligen så börjar jag förstå varför livet är som de är
men jag orkar inte längre leva i misär o inte i en
imaginär värld och med alla abstinensbesvär
för det tar mig verkligen isär men se å lär hur de har blivit
de här är de jag känner å inge skit jag bara skrivit.