Hanut - prestationsångest
man dör inombords, samtidigt frontar man med utseendet,
ett på klistrat leende...finns inget slut på allt elände
problemlösningens åtgärder är alvedon och alkohol,
bara för att se vad man tål, det har aldrig varit knark och så,
inga droger inblandat det är bara min livsglädje som töms på känsla,
livslågan är svagare och jag är för glömsk för att tänka..efter.
efter regn kommer solsken, ändå är synen på livet mörkt,
barn fel behandlas, klart dem flippar för vårt samhälle är stört
att känna efter, djupt inom sig och inte ens märka hjärtat slå,
jag vill byta bana och fixa till de, ändå fastnat på samma spår,
varje dag känns som igår, och dagen igår känns som dagen innan dess,
allt det lyckliga är saknat, inget svårt att förstå..
det finns inga ursäkter till drömmars försvinnanden!
spegelbilden vid strandkanten är inte samma person längre,
inte samma man som stirrat där i förut ändå mår man sämre
allt var packat och klart med hela livet framför sig,
att man mår skit, tänk efter noga, vad berör det dig
Jag känner fortfarande smaken utav bitterheten,
hela livet passerar revy där man står helt omedveten
en livslös person vandrandes med en känsla han aldrig pallat
förut omtyckt och älskad av alla, nu i förakt av känslor som kallnat
jag vill byta sida men boken har tagit slut,
utav ilska märks det knappt att sidorna dragits ur
ett vansinnesdåd utav illvrål har blivit mitt sjätte sinne
en fundamentalist som saknar minne som tynar bort med vinden
livet, likt en backe som är allför brant och jag har inte nått toppen
jag faller omkull och nuddar botten, men reser mig för hoppet
vässade knivar mot ryggen gör att jag alltid ser över axeln
vandrandes upp igen över backen men ändå tappat takten
orsaken är knivarna som mina s.k vänner bär på,
men en vacker dag ska jag hämnas mina skärsår..
kämpar för min frihet dag för dag,
ingen vet hur det är att vara jag
...
Ska sanningen fram (äntligen), jag älskar dig
har försökt viska de, men lögnerna har fängslat mig
instängd i mig själv har jag byggt korthus i vinden,
har fått sår så djupa att de syns under skjortärmen-
allt jag skrivit är försvunnet för mina vänner har snott pärmen
kvävd på livsglädje som gjort att jag nu bär på minst värde,
Eden är till för att bli svuren, ändå är de ingen som svär den
lyckan har nu blivit o uppnådd, så varför finns världen..