från ett deprimerat perspectiv
Idag har känt mig som ett emotionellt vrak
Och klart att mina känslor framhävs så svagt
Har tröttnat på allt som lever och rör sig
för idag så kommer orden vara grövre
Och om det behövs så kanske knogarna blöder.
För jag söker efter hjälp men det finns ingen som hör det.
Har alltid kämpat för livet med mina bröder
Men Ödet har det senaste lockat med döden...
Dissar samhälltet och allt va den framställer
Och jag känner ibland att jag saknar mina klassvänner.
Jag skakar på mina händer och försöker ändra på sättet
Som dagen fördrivs på, jag vill bara ha det bättre.
Rutin har blivit en del av mitt vardagsliv
Jag saknar motiv efter dagens skit
Men dagen blir väl vad man gör den till.
Det känns som att jag går runt med världen på ryggen
Så jävla tungt när inte ens jag pallar längre med trycket.
It's better to give unasked, then giving asked.
|