sanna mina ord

sanna mina ord

Lite nya ändringar och så..får inte riktigt till den känns de som


jag har vuxit med min uppgift,
gått från bråkig till duktig
så om tiga är guld, och tala är silver
så ge mig mitt platina så ser jag till att allt försvinner


Jag har genomgått lidande i olika perioder och faser
det har varit samma tenorer men olika raser
en typ av nivå i livets kallaste stunder
för när jag var yngre var jag alltid den spralligaste ungen
men nu när jag vuxit upp, har jag förlorat den röda tråden,
och sorgen dämpar jag genom att döda med nålen,
jag har sett allt de där som borde tagit en livslängd att se
krigsstigar är ingenting, mitt liv är en krigsväg med problem

mina vingslag liknar numera en nykläckt fågelunges,
och mitt liv är en skryttext under morgonstunden
där min eviga sömn fortfarande inte är återfunnen
frågan jag ställt hela livet är fortfarande obesvarad,
där min fråga löd; varför alltid jag sätts i dåliga dagar..


Det finns inget rätt eller fel, bara konsekvenser av handlingar
för i hela mitt liv har jag dragit lögner och ljugit om sanningar
brukar aldrig fälla tårar när någon ser på,
men det är svårt att låta bli när någon frågar om oss två
allting kändes perfekt, det var som när Zeus skapade Herkules
Gudarna talade om oss, vi var varandras praktexempel
men du lämnade mig i sorg, en sak- tack till vänner
hade jag saknat vänner hade jag saknat ryggrad
för i hela mitt liv känns de som jag haft Satan att beskydda..

Vid bara 14 års ålder såg jag våld i hemmet
då min plastfarsa stod med mammas blod i sina händer
man vågade inte se de, klart att andra kinden var vad man vänder
skiten pågick i flera år och hela nätter igenom
allt man hörde var skrik och det var då jag fann min lyrik-
för den enda tröst jag fann var genom stereon
så jag började visa andra vad jag kunde göra med en penna
och fick folk att öppna ögonen för mer än dem själva-

Bläcket som jag färgat mina dagar med är grå-skalad
och jag har haltat mig igenom livet med en skott skada-
som har gjort att jag alltid känt mig svårt skadad
jag kan knappt skilja mellan gott och ont längre
jag har ett minne som blivit blott och tomt i längden
en människa kan manipuleras och bli urskiljd i mängden
men aldrig tillkännages och berätta sanningen
det är därför fel folk trend sätter förvandlingen
när en person väljer sida och tar mörkrets sida
och gör att andra ska lida för att han har fått lida
livets spiral är egentligen en ond cirkel
där allas förväntan på livet orsakat svindel

Sju års olycka för en enda krossad spegel,
som gjort mig så stenad att jag spottat tegel
och vännerna man förlorat är detsamma som en bekostad seger
vi sitter inte i samma båt..för min båt saknar segel
den tanken som är oskyldig gör att dådet förblir tvärtom,
för jag har varit skyldig i vår värld, ända sen jag var tretton
alltid utpekad, jag kritiseras alltid av med-människan,
får tacka mamma, som faktiskt gav mig självdistans
för min jakt på frågan om livet förblev; att min eld försvann

alla tårar i glaset, har gjort att bägaren rinner över
det är inte allas förakt mot mig - det är innebörden
hatad pga rykten och för att jag står fast vid mitt ord
i min ensamhet känner jag mig som ett o dukat bord-
"vi mot världen" vilka vi? det är världen mot mig
du har inget värde i dig!
det är inte svårare än så, detta är för att ni sårade mig
så till alla er som sårade:
försök skada mig- slå mig! Mitt hjärta slår fortfarande hårdare..