Ber en bön, att förhållandet inte får dö....
Jag har gjort ett misstag och får betala där efter
och hädanefter får jag sitta själv vid lägerelden
Vill inte veta av mig själv, men jag är bortom
räddning, och klarar inte av att vanka i hopp om
En vändning, när jag själv inte vill fatta det
vill inte fatta det, vill dräpas och sakta med
Jag ber om svar, tittar mig i spegeln och slog till
skriker: MEN SVARA DÅ! och sätter mig ned blodig
sitter på mina knän & hänför dig mitt hjärta & pistol
hursom, slutar detta kapitlet med smärta och utan sidor
Vill du inte döda mig så tar jag själv upp kampen
efter ha sett min döda kropp välla uppför stranden
Ovanifrån i flera timmar, bara sover och vill dö,
ber en bön, för jag vill inte att förhållandet ska dö
"Danieli est judicium ad quondam cruentus mors"
och vill inte säga annat än det var äkta & förlåt
Jag var självisk och tänkte inte, var trygg och säker
inte som i början när allt var nytt, & jag blyg och rädd
gärna feedback.... säg vad som saknas, är den inte nog personligt... tackar och bockar i förtid, behöver verkligen det..
En kantstött pelare som inte pallar trycket
Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker
|