i sekunderna mellan höst och vinter går mitt hjärta sönder jag kan såra ihjäl mig självvärlden välter säkert över ikvällmen isåfall skulle jag göra allt för att rädda digfrån denförlåt vännenmen just nu är jag så jävla rädddet var någonting med dina ordnågonting som inte kändes rättså det kändes igår kvällnär jag skulle försöka räkna dina andetaginnan du blev varmare än din egen andedräktmen du vet självatt när ljuset kommit ifattspelar det nog inte någon roll vad som hänt inattinte ett jävla skitnär jag vet att våra minnen är vår konstgjorda lungaoavsett om mina tankar går runt runt runt jämtvärmeljus är alltid vår vardagoch om det är symbolikför att vi kommer klarar vinternvet jag intemen det kommer alltid lösa sigså länge vi har våra minnendet vet jag.