PMC - Vandra vidare
Kom ihåg den tiden när vi kunde vandra milen
för att få tag på skiten som vi hasslut från eliten
de lärde oss dela broderligt på biten, vi kopierade stilen
vissa trodde vår framtid var tillsammans med silen
men fuckit, vi gilla läget som för det mesta kändes säkert
detta är mitt minne en fet dimma därinne
gick nere stan som en vandrande pinne
på utsidan var jag hård och bar ett linne
men allt var fucked up innerst inne
dagarna gick timme efter timme
kände mig speciell som ett sjätte sinne
knatade runt på gatan med huvudet lutande ner
lyssnade på mp3n, alltid något som kändes fel
ignorerade problem som om det vore försent
kunde inte le, hade ett hjärta av sten
de va tider som nu är pase
har vandrat och vandrat
från en plats där jag en gång hamnat
trodde ja för en gångs skull hade landat
levede ett liv, där tiden hade stannat
Har letat efter mig själv tvärs alla myter i staden
blev beskriven att ja är killen som bryter mot lagen
men litar inte på en gubbe som kallar sig konstapeln
där hemma så är det så mycket skit att de inte ens kommer till saken
det finns ingen som känner den riktiga personen
ni ser bara killen med den och den funktionen
här är recensionen, spottar på er med orden
levde i min egna civilisation
ska försöka förklara hur med en presentation
på utsidan såg man en stark person
men på insidan fans en djup depression
som snabbt blev till en explosion av frustration
knivar i ryggen, falska leenden var min situation
där kom varningen, skulle detta bli dagligen?
levde i en film, väntande på den nästa tagningen
vill du veta hur jag kände? texten är förklaringen!
har vandrat och vandrat
från en plats där jag en gång hamnat
trodde ja för en gångs skull hade landat
levede ett liv, där tiden hade stannat
Den är inte klar ska göra ändringar här och där men har typ inte kört länge alls, bedöm!
(Inlägget ändrat av spades_joola 2009-08-22 15:24:50