Revilz - den enda sanningen!
varför lurar jag mig själv
varför beter jag mig som om jag inte ens vore mig själv
varför följer jag inte mina tankars väg
varför beter jag mig inte upplyst när min väg känns snävare än snäv
känner mig som flugan i spindelns väv
när jag blir kvävd av tråden som lindar in mina tankar
där hjärtat ej får plats faast jag hör hur det bankar
i mitt palats
där egobilden blivit mitt trofasta ankar
fast gjort av plast
smälta av mina materialistiska tankar
nu e de dags
för jag vankar inte längre ne nu lämnar ja taggs
fast inte på väggar som klotter
inte för jag ser de som nått brott eller nått
men som en tanke som flygit till fjärran för att stanna där för gott
de va så enkelt o ja nu är de över
ja kära bröder nu har ja löst problemen
jag har förstått min plats i dem komplexa systemen
så nu växer jag dagligen o håller igång takten me benen
e inte ute efter makt vill bara öppna ögonen o se igen
så följ me min vän
den långa vandringen som blir startskottet i att se och fånga förvandlingen
och alla som stigit till skyarna kommer att kliva fram igen
för om alla jobbar tillsammans så vinner fan sanningen
men då måste vi fan tro på saker som rasblandningen,
att allt liv är alltid liv
att man bör förhindra krig o sprida frid intensiivt
men nu stoppar vi istället invandringen
ger mindre pengar till gamlingen
öppnar statliga kasinon som förstör folks liv pga gamblingen
säljer tom sprit där så alla tar en sup medans dom blundar för sanningen
men nu får de fan va slut, vi får sluta bete oss som fucking lamm igen
sluta kämpa o masa med ständiga spadtag som är grävgropen till vår egen massgrav
himmelriket finns ju inom oss så lägg ner era vapen sluta döda sluta slåss
för de främjar den andra sidan fan så mcyket mer än va de nånsin kommer främja oss
tänk känslan när tanken av krig endast är ett minne blott
och allt de onda har blivit vidrört och förändrat av vad som är i grund o botten gott
har ni förstått att det är en värld vi själva kan skapa,
med början igår eller väntar vi fortf om 50år på ett startskott medans giriga käftar fortsätter att gapa
vi kanske bör börja se att vi bör börja vakna
o inse att vi är bara en massa massa potentiell potential
tanken kan tänkas till en början verka banal
blir kanske lätt bortblåst som vågorna på ett lugnt o stilla hav
en svår sanning att veta
den enda sanningen man bör ha
för den ställer aldrig krav, glömmer aldrig ett andetag, känner kärleken till helheten varje minut av varje dag