Ska bara berätta...

Ska bara berätta...

Vi var ett gäng som brukade hänga med varandra
Nu har tiden gått och det var längesen vi snacka
Fyra snubbar, vi var tighta och gjorde allt tillsammans
Levde i vår egen värld som om det inte fanns nån annan
Börja röka hasch när jag var fjorton, var hooked på ett bloss
Min kompis som börjat tidigare lärde mig att rulla en holk
Hade gått i samma klass ettan till nian, vi hade ball för en tid
Ända tills vi växte med åren och knark blev ens liv..
Vi var inga stoners som du ser på TV, ingen Cheech & Chong
Vi var dom som stod i din trappuppgång och puffa weed i bong
Sommar, höst, vår.. vinter, stod vi i källare och blanda
Värmde oss på elementen när händerna var kalla
Gatan var vårt hem, folk kom hit från olika ställe i Malmö
Områden slogs ihop och vi bildade gäng med dom andra
Det kom en extacsy-våg, nån hade plockat en kran
som över tjugo outvecklade ungdomar poppade av
Efter en tid dök civilare upp, ibland sattes man i häkte
Men oftast när brickan flashades sprang vi på direkten
Det var dom som splittrade oss, men bekämpa oss inte
Vi drog bara till andra ställen och fortsatte bränna på spliffen

Du är säkert trött på att höra mitt snack om knark
men det har blivit min identitet och är allt jag kan
Visar dig baksidan så du kan se var det ofta slutar
Börjar med några bloss av knudan till jonk i sprutan
Detta är ingen moralkaka, bara berättar min historia
.. och säger att du ska ha respekt för vad du provar
Jag vädrar mina tankar för er, skrivandet är terapi
Försöker glömma mitt förflutna och gå vidare med mitt liv

Nu är det 2009, vi var fyra snubbar, vad hände med oss?
Vi träffas inte mycket men är fortfarande vänner förstås
En av mina polare lämnade området för ett bättre liv
För att skapa sig en framtid här hade bara blivit destruktivt
och han och hans mamma ville inte att hans lillebror
skulle följa hans eller farsans fotspår så familjen drog
Vatt drogfri i fyra år, har flickvän och skaffat egen lägenhet
bara att den ligger i samma område som han var färdig med
Umgås med han ibland, försöker bättra mig ofta..
men gatan drar en tillbaka och drogernas frestelse lockar
Jag har blivit en blandmissbrukare, förutom sprit och hasch
tar jag flera olika pix och har börjat ägna mitt liv åt Tram
Gjorde det för att bli av med psykosen och leva normalt
Men min hjärna blev ännu mer fuckad än vad den redan var
Har i alla fall fixat ett jobb så jag behöver inte syssla med brott
.. utan det hade jag säkert börjat plocka cyklar och sålt
Mina två andra polare, den ena hade jagat drake för en tid
och drog ner sin bästa vän och gjorde han slav till heroin
Han hade så mycket potential, kunde blivit vad han ville bli
Hade bäst slutbetyg i klassen men gatan var hans liv...

Det var mina närmaste vänners livsöden
Men det finns många fler som hamnat snett genom tidsflödet
En del har provat koks, en del är riktiga koksomaner
Och vissa har kommit högt upp sig i brottets banor
Dom säljer droger, dom gör intjack och rånar banker
Går genom livet riskfullst som om dom går på plankor
Vissa är simpla hustlare, säljer allt från mobiler och kläder
typen som kan kränga varenda skit som han "äger"
Många åker ut och in från kåken, LVU - till slutet fängelse
släpps igen, är ute en och en halv vecka och fälls igen
Den förra generation gav livet till oss, vi gav det till nästa
nu ligger bollen i deras händer, kommer barnen bli nästa?
Vår tids Mods, fast nu är ett människoliv inte mycket värt
Du kan inte säga något annat än att det är en dyster värld
Yeah, en jungel därute, ta ett stadigt grepp om macheten
Men här i stan går du genom bostadshus istället för växter
Djuren är kvar här för vad är det för skillnad mellan oss?
Det är dog eat dog, vi har fortfarande viljan till att slåss
Vildingar går loss, vi är en produkt av vad ni framställde
Är det fel på förlorade barn eller är på vårt samhälle?
Min farsa vill kasta ut mig ur huset men jag var skapad för gatan

Detta är ingen moralkaka, bara berättar min historia
.. och säger att du ska ha respekt för vad du provar
Jag typar för er som läser detta, skrivandet är terapi
När jag skriver mina skrifter släpps jag fri från grubbleri
Har sett så mycket skit, hoppas du fattar att
detta inte är nån ghettoromantik, bara berättar om mitt liv
Vi får se var frantiden tar oss...