lite blandat ordbajs
ja steker i solen, har benen på bordet, letar metoder
spelar mogen, å leker med orden i en eter av toner
kallas knäpp, för jag metar i poolen, delar meloner
med machete som ja sedan smetar på stolen
pekar på podiet, låtsas vara rap, jag har kepa på krogen
och min klocka är crap..
uh,känner mig bitvis som en isbit
för jag glider fram skit likt en likbil
kan inte skrivstil, bara stila med skrivandet
ja kilar vidare, försöker visa en finare sida
sluta snacka för ja e ju utmattad,behöver
tänka en stund, sitta i luvjacka å sänka en kung,
tittar ut ur rutan lutar huvet utanför,
jag haltar tafatt fram på fegt skrivna sidor
trampar bland dammet från egna minor,
känner mig som en tegelsten som efter 28 timmar tevespel,
blicken flackar, vilken fakta, en blick som minns en blick som tappar
koncentration, en blick som sakta blickar genom konstiga ord
när bilden än en gång mattas av så fattar jag, att de e dags å dra
för ibland känns världen bara svartvit
du vet en sån dag, när maten smakar kattskit
kanske varmt ute, men i huvet pågår ett kallt krig
som verkar vara aktivt för all framtid
känner mig som tom glassbil,
idag saknas en massiv passbit
snart så... e de slutsnackat,
för här ska ett beslut fattas
varje aktion har en reaktion
och varje lagt ord en konsekvens,
men jag har sagt nog så inga fler om och men,
rör mig bestämt snabbt framåt, har mål i sikte
, går i mitten, kan slå så hårt att månen spricker
och hela jävla solen brister,
Hursomhelst så är det nu det gäller.backar med blicken
,shit is fucked, fattar du vinken? titta nu? oj, klackade in den
men se det som en metafor, jag är mätt å mår
som en bil på etanol, kan inte vara klarare
som kontrasten mellan sommar och kallaste vinter
klarar det, kommer snabbt ikapp å ger dig ett rapp över kinden
måste sova innan en natt till försvinner
jag går mot mål, men i mellanåt är ändamålet svårt att nå
vägen e lång,å man kan slå sig hårt
ja biter ihop, och med näven knuten stegar ja ut
ja märker inte ens vädret ute men min färd är gjuten
med tanken av början på slutet i huvet är jag halvägs
genom muren jag själv en gång byggt, för vad som då var tryggt och lyckligt