TjippY - Deppiga jävel
I natt kan jag inte ha sovit mer än en halvtimme
Sen gick jag till skolan med ett likblekt ansikte
Halvdöd, och skiter fan i vad som händer
Jag va i skolan men mitt sinne kvar i sängen
Dagar som denna man bara vill gräva ner sig
Gömma mig under jorden där ingen ser mig
Sömnproblem, visst, men det är en bagatell
Jämfört med faktumet att Tjipp vandrar själv
Fortsätter varje dag, det är det enda sättet
Att ta reda på om allting en dag vänder
Det är ett mirakel att jag inte redan gett upp
Att jag inte sitter på en bänk och dricker Spendrups
Jag fick aldrig någon säker chans
Har blivit dömd på förhand sedan fjärde klass
Jag kämpar på, men inte säker på att jag vill det
För jag har fått skiten fast det aldrig va mitt fel
Livet är orättvist, jag är fan beviset
Hur ser ett normalt liv ut? Var snäll och beskriv det
Fortfarande märkt efter alla dom kalla åren
Där i korridoren där man va det svarta fåret
Jag vet hur det är att bli lämnad och hatad
Men inte hur det är att älska och bli älskad tillbaka
Konstigt att jag tror att Gud dissar mig
När jag jämt har otur, när alla solstrålar missar mig
När jag varje dag somnar typ vid frukosttid
Och inte fått chansen till ett normalt ungdomsliv
Ingenting att glädja mig, ingenting att skratta åt
För dag efter dag så går jag under svarta moln
Världens svarta får, i ständigt pissväder
Och allt för länge har jag saknat livsglädje
En demon inom mig som inte går att ha ihjäl
Fått nog av allt och vill ju bara dra iväg
Jag hatar alla. Ni kan kalla det för kollektiv bestraffning.
|