Det var jag som fick ta slagen [första dikten] Första dikten, den blev lite konstig men är ny inom skrivandet... :pkommentera!det var jag som fick ta slagenvarje gång pappa var arglät jag hans ilska gå ut över migbara för att niskulle slippa få en enda skråma..alla ärrpå utsidan- och insidanpåminner migom alla gånger jag försvarat ermot min pappa - monstretjag tog smällarnaför jag visste juatt det inte var erat felpappa var arghelt utan anledningoch pappa du får gärnafortsätta trycka ner mig psykisktså länge du inte rörmina bröder och min mammaför rör du domså gräver du din egen grav.jag har stått upp mot digför mina bröders skull,för min mammas skull,och tillochmed för din skull pappa.och en dag så ska jag stå uppför min egen.