hanut - sista texten
sängar har i egenskap att skapa mardrömmar
nuförtiden sover jag på golvet bara för att kunna glömma,
den tragedi som skakat om hela mitt liv,
den skiten som jag snart nog passerat förbi
alla dessa ord som välkomnar min fantasi
mitt egna tidsfördriv som slutligen återvänt,
och min enda frågeställning är egentligen, vad som har hänt?
Vad händer, när man lovat någon att allting kommer ordna sig,
då Gud slutligen ska ta dig tillbaka, bara för han tidigare lånat ut dig..
världen är fan inte rättvis så påpeka inte det
där man står, stretandes och försöker finta er
de dödsänglar, vars egenskap bara är att ta men aldrig ge tillbaka
och med en gloria liten som en nyckelring - håll cyklen still,
för jag ska cykla upp till molnen.. -
och ge Gud på käften och säga som de är, Gud är en imbecill!
jag utfärdar hjältedåd, så käften, stick å brinn, snälla försvinn
Jag vet att jag väger lika med tiotusen stycken mörka änglar,
som mörklägger ängar, och tiden har gått åt dagarna i ända,
bara för att jag försöker förändra det som alla andra har ändrat..
om dagen efter inte går att försämra, varför är det då som förr
när en främling öppnat din dörr, slitit tag i dig
och sakta börjat dra ner dig mot avgrunden och mörker
välkomna till skuggornas dal...här finner du misslyckanden,
folk som en gång haft en spegelbild i vattnet vid strandkanten,
har nu ett tomt leende, tomma ögon och saknar ett ansikte
ingen har land i sikte, ingen är försiktig
alla dem, sådana som struntar i välmående
världen är kall och det finns ingen böjningssats för förstående
kalla ord, fyllda med tomhet och lögner
lögnerna är genomskinliga, så glöm de
jag tänker inte vara tyst längre, så sluta hyssja
skriker tillbaka, för det är ni som ska lyssna
alltför många dagar har passerat och få är ihågkomna
ett minne blott är på hösta nivå vad jag kan åkomma
vem vet var jag hamnar om 10 år, om jag ens har en framtid
tiden är inne, minnet om dig liggandes där bredvid
skiten jag förträngt tynar sakta fram
och alla känslorna som tränger igenom, känns som att svälja en pansarvagn
det känns som jag är trött på allt och alla,
ändå saknar jag dig, mitt allt, du som fick värmen att stanna -
sällan några vänner som stannar..
så att sorgen anses vara det kalla, stämmer!