skrynklig - Drystra stämman
Dystra stämman.
Ref.
Den dystra stämman, det är han som ni alla hatar.
Den dystra stämman, det är han som ni vill ska bli utslängd på gatan,
Den dystra stämman, det är han som klampar in höjer rösten, sprider skräck och rädsla för att han kommer förändra
Driver dystert omkring på gator och torg, i min hand bär jag en korg fylld av bläckstänkta papper. Det tappra försöket att få mig bli sedd blev till en skenande störtdykning ner till ner till helvetets bedd. Bland sattyg och demoner frodas mina rader parallellt med att jag lär mig att aldrig sänka ner garden i ett outhärdligt liv i den farliga staden lär mina föräldrar ha pekat på mig och sagt "vem fan vill ha ungen? Snälla ta den".
Oundvikligt tvingas jag igen trotsa idealen, ifrågasätta moralen och bli omhändertagen av socialen. I ett krig MOT det rätta där jag är dömd att förlora är det inte lätt att känna sig speciellt stor va? Ensam mot er alla, mot dig och mot min ängel, Måtte gudarna veta att det snart är dags att klippa av livssträngen. Den enda sagan som är gjord bara för att få klaga, för att skada den är skapad endast för att förbättra er egen vardag
Ref.
"En liten livskris eller?" Jaha, det tror ni säkert. Ska jag vara ärlig vet jag att jag är det där hatade kräket som ingen vill se och absolut inte höra, fortsätter det så här kommer jag garanterat bli kapabel till att mörda. Jag söker inte bekräftelse, nej inte alls. Det är bara det att jag aldrig kan få bort de slingrande kraven runt min hals.
Att oavbrutet tvingas p-p-prestera när allt jag vill är att få bokstavera, producera, leverera ”förhoppningsvis lyckas irritera, bara så att ni vet kommer jag aldrig nånsin retirera, för att få er å’ spionera och slutligen kremera min plågade, lemlästade livlösa kropp när jag äntligen lyckats få ett efterlängtat stop och få ner allting på ett tjockt textblock.
Ref.
Antagligen kommer det sluta med att jag bara plikten lyder, fast allt min själ begär är att spela upp mina känslor på en utsliten flygel. Som ni förstår är jag inte speciellt diskret du skulle kunna göra en liknelse till mig med slaskigt slidsekret som aldrig slutar rinna precis som bläckets många timmar. Med blod och sockervadd skall jag aldrig släppa taget och absolut inte ta mig själv i kragen följ med mig ner i isvaken och håll dig vaken så kan du själv känna hur det känns att vara ensam gam bredvid den vackraste svanen i hela dammen. Att alltid hålla handen, att helt passa in i stammen, absolut inget som passar min profil slash min stil i mitt liv. Jag är den fulaste fisken som inte passar in i stimmet som istället ständigt lämnar rimmet som aldrig tappar stingen så öppna upp grinden, släpp in mig, ta till dig och smaka på alla mina minnen.
Ös på med kritik tackar