bdn - blanda gener
Det är ett lönlöst försök att försöka ta sig ut
Man ser alltid början men aldrig ett tydligt slut
Jag har stått på min kant, verkat tvär och nonchalant
och allt du trodde du hade hittat på om mig är troligen sant
Du ger mig en lögn i form av lite krystat beröm
Jag slår den sönder och samman som mina tänder i en dröm
Tiden rinner ifrån oss, kärleken rostar och blir stel
Vem hade trott det skulle vara så tråkigt att aldrig ha fel?
Jag slår ett slag för mig själv som i en meningslös sport
Med mina onyktra ögon är drömmarna aldrig långt bort
Ditt ansikte flagnar och svävar bort i en kylig vind
Trots bristen på hud vill jag fortfarande kyssa din kind
Det går en dag, det går två och sen några till
sen står du i rummet, reinkarnerad och gör som du vill
Vi har det bra, det vet jag för det har du sagt
Vi får blunda för det faktum att vi aldrig haft någon kontakt
Jag följer din mall, jag följer min mall
Jag gömmer delar av mig själv bakom falska skratt
Du vet jag är kall, jag vet att jag är kall
Jag gömmer kölden innanför bröstet varje jävla natt
Jag slog en hammare i ögat och såg dig aldrig mer
men din röst följer efter mig på ett klassiskt skräckfilmsmanér
Vi ligger vakna men ingen yttrar ett endaste ord
Tänker du på kärlek, på pengar, på mat eller planerar du ett mord?
Jag berättar sagor, de saknar allihop sensmoral
Friheten i det här landet ligger i valet att byta TV-kanal
Vår kroppar är friska, blod strömmar genom dess vener
Ska vi göra ett sista försök och bygga nytt av våra trötta gener?
fuck it...