bdn - blanda gener Det är ett lönlöst försök att försöka ta sig utMan ser alltid början men aldrig ett tydligt slutJag har stått på min kant, verkat tvär och nonchalantoch allt du trodde du hade hittat på om mig är troligen santDu ger mig en lögn i form av lite krystat berömJag slår den sönder och samman som mina tänder i en drömTiden rinner ifrån oss, kärleken rostar och blir stelVem hade trott det skulle vara så tråkigt att aldrig ha fel?Jag slår ett slag för mig själv som i en meningslös sportMed mina onyktra ögon är drömmarna aldrig långt bortDitt ansikte flagnar och svävar bort i en kylig vindTrots bristen på hud vill jag fortfarande kyssa din kindDet går en dag, det går två och sen några tillsen står du i rummet, reinkarnerad och gör som du villVi har det bra, det vet jag för det har du sagtVi får blunda för det faktum att vi aldrig haft någon kontaktJag följer din mall, jag följer min mallJag gömmer delar av mig själv bakom falska skrattDu vet jag är kall, jag vet att jag är kallJag gömmer kölden innanför bröstet varje jävla nattJag slog en hammare i ögat och såg dig aldrig mermen din röst följer efter mig på ett klassiskt skräckfilmsmanérVi ligger vakna men ingen yttrar ett endaste ordTänker du på kärlek, på pengar, på mat eller planerar du ett mord?Jag berättar sagor, de saknar allihop sensmoralFriheten i det här landet ligger i valet att byta TV-kanalVår kroppar är friska, blod strömmar genom dess venerSka vi göra ett sista försök och bygga nytt av våra trötta gener?